Kallfrossa
Ibland... Ibland när du förisktigt tänder lampan i hallen och låter det mjuka ljuset falla in i mitt mörka rum, låtsas jag sova. När du med ljuva toner ropar mitt namn, svarar jag med tystnad och ser ut mot nattens himmel. När jag sedan hör dina lätta steg när du skrider in i mitt mörker till bo, ligger jag stilla i ren protest. Du vilar din mjuka blick på mina ögonlock, som är hårt förseglade, och så försiktigt du kan lägger du dina fingrar vid min näsa. Du väntar på att din hud ska beröras av andad luft, men förjäves då jag med flit håller andan. Sedan försöker du vagga mig till vaket tillstånd och samtidigt viska mitt namn, då säger jag sakta och stelt "lägg av".
Jag är så jäkla kall ibland.
Kommentarer
Trackback
