Éire go brách!

Det är den 22 decemeber och om två dagar är det julafton, även att denna jul blir mycket annorlunda ska jag se till att göra den fin. Men vad är det för jul egentligen? Ingen snö? Och halva mina bekanta, nära och kära och vänner är i strid med varandra elle rmig på ett sett eller annat. Folk som ignorerar varandra och mig, och jag ignorerar dem. Vad är det för jul?
Vad tänker man då man hör jul? Jag vet inte vad ni tänker, men jag tänker fred. Jag tänker sitta i kyrkan och se på julspel, vare sig man är religiös eller ej, alla trivs med alla ändå. Jag tänker på alla pepparkakor man har bakat, knäcken som är gjord lussebullarna som finns i massor! Eller vad sägs om spänningen, längtan till julafton. Julaftons morgon då man vaknar tidigare än någon annan morgon och kollar i strumpan, springer ner till granen innan päronen vaknat... Sitter och väntar och väntar,och tiden går så långsamt. Men det gör inget för man njuter av varje stund. Julafton, då man träffar familjen, hejar på grannar man annars aldrig pratar med... Tittar man ut genom fönstret ser man männisor gå hand i hand i den nyfallna snön. Och inne sitter alla, skyddade från kylan, och skyddade mot bråk. Alla är fridfulla. Julen har uträtt allt, julen är överallt.
Det är i alla fall det jag tänker. Men det slår mig, ska det infalla om två dagar? Ska allt lösa sig? Titta ut! Jag ser ingen snö, jag ser inga människor hand i hand. Bara en ensam stackare med sin hund... Och inne i värmen sitter jag, själv. Inte går det långsamt längre, inte njuter jag av varje stund heller. Igår var det första december, men i övermorgon är det Julafton??? Klapparna må vara klara, men julmaten måste göras. Städa måste vi ha gjort, pynta och sjunga. Vi har ju inte ens bakat egna pepparkakor mamma? Och lussebullar har jag inte hunnit vara med att göra på flera år...
Julafton är inte var det var, jul är som sagt förbi. Nya traditioner i all ära, men vad händer med allt som varit? Alla förnyar sig, och jag vet att det inte är rätt att hålla tillbaka dem i sin förändring. Medan när alla en gång var samlade, är de nu på varsitt håll. Med julen menas inte längre frid och stämmning, utan snarare ett stressmoment som skapar problem. Pengar kostar det också, och tid. Krafter som läggs på något som bara ger en lite tid med en uppsliten släkt man aldrig träffar och paket som ingen egentligen behöver? Kanske tillhör julen barnen, och är ett spel för vuxna som de kör för att ge sina barn är underbar illusion.
Men nej, jag vägrar att tro det, julen som alltid varit så... julig. Kanske är det mer att den blir vad man gör den till. Kanske  fanns det en tid då vuxna och barn delade på julen, och alla fick ut det de föväntade sig och ville ha. En tid då alla var samlade och åt gröten tillsammans. Och julen kändes väl längre som barn enbart för att barn inte behöver stressa, de behöver inte vara substitut för något annat... Man behöver bara leva.
Ack, jag vill fortfarande kunna tro på tomten.

God Jul !
E B B A