Éire go brách!

Ohhh... a project manager!

Ok. So I need to make a choice.

Will I go for the 24-year-old aktiveringspedagog-to-be, or shall I simply hit it off with the technical project manager who will soon celebrate his 33th birthday? Hmm tough one. ^^

2010-01-15 @ 00:35:38 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

La ville rose

Eheumm.. Jag gick och fiskade och fick en fransk ingenjör på kroken ^^ Pas mal eh?

2009-10-06 @ 02:04:54 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

We are the sultans of swing

Hmmm. Tu me manques. Är det konstigt?

2009-09-21 @ 15:30:44 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Three quick steps and two slow

He arrived late today, unusually late and slightly out of breath; maybe he had made love to his wife in the morning before his vehicale left the driveway. Anyhow, he was late and it's irritating me that he still finds time to cough and eagle-eye me, as if I have not completed what has been assigned to me.
So he takes three qick steps, locks eyes with me but slowly walks off, knowing I'm onto him.

2009-07-28 @ 13:15:37 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hej och hå, vad det går.

Jag märkte nyss att det har gått över ett halvår sedan jag sist skrev i bloggen, tänkte ändra på det nu. Inte för att jag tror att någon kommer läsa detta nu, eftersom de flesta antagligen tror att jag övergivit bloggande. Vilket jag på ett sätt har. Men det är en annan histora.

Så hur är det nu. Jag är på jobbet. Brottom brottom, chefen kommer. Borde inte sitta här. Men något håller mig kvar, något gör det omöjligt för mig att slita mig. Jag vill bara få tömma ut alla mina tankar på ett tomt blad, bläddra och skriva ny historia. Det är så mycket som har hänt den sista tiden, och mycket som inte har hänt.

Jag har förlorat något, tror jag. Men kanske kommer jag finna något nytt i det också. För det är ju tydligen så jag gör.

Ibland blir jag så arg och besviken på arroganta, nonchalanta människor att jag spyr.

Slán,
Ebba.

p.s. Kommer antagligen skriva mer senare, eftersom jag inte hinner nu då jag ska gå iväg med posten! d.s.

2009-07-27 @ 12:44:42 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Adieu, adieu käre vän.

Sista måltiden är nu förtärd, sista koppen kaffe är drucken. Tid för sömn, dags för flytt.

Adieu käre vän, vi ses aldrig igen.
Men jag glömmer aldrig.

.................................................................................................................................................... :( ............................................

2009-01-28 @ 01:01:32 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Three little piggies

All who see me now, sees my inside, as I let it out...

Three dots. Three tears. Three remaining weeks.

Three hours. Three meals. Three legs still not sturdy at all.

So I keep walking, I leave.

Bye bye, good bye. I tried.

2009-01-04 @ 15:10:05 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()

Silence is just another word for nothing left to say.

Sometimes my eyes start tearing up; all of a sudden my face is all wet and I cannot stop these silent tears.

It's as if my inside's crying, constantly, and the tears well up behind me eyes.

At times the sea of tears floods and once again my face is laced with silent tears that freeze to ice as they meet with the cold air of winter.

I cannot hold these tears back, and I can't give them a sound.
A book hits the ground with a big boom.

A glass that falls makes a crashing sound.

The sound a heart makes when it breaks is silent,

and that's the most devestaing and loudest sound of all.

2009-01-04 @ 15:09:14 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

And so this is Christmas...

...and what have we done?

Så, nu är det juldagen. Jag sitter hemma, andas in doftena av gran, hyastint och choklad. Och allt är tyst, så tyst. Så fort en dag kan passera, och så krävande den kan vara.
Man spenderar så mycket tid på att förbereda julafton; alla julklappar skall köpas och slås in, all mat skall lagas och all pyntning ska upp. Sen på så otroligt kort stund är dagen över och ens förhoppningar har inte fullföljts. Man är lika besviken som varje jul, man känner sig lika ensam och lika bortglömd. Efter det slås man av sitt samvete, vad tänkar man egentligen? Hur bortskämd får man vara? För här är man, innomhus i det varma. Omringad av människor som kanske inte känner till ens innersta hemligheter men ändå är ens familj som har spenderat tid och pengar och ägnat tankar och omsorg för att just du ska få en bra jul. Ändå står man där och klagar, tänker att julen aldrig är som den var.
I alla fall tänker jag så.
Och kanske är det rätt, kanske var det bättre förr. Julen har på något sett under vägen tappat sin innebörd, varför klagar jag över att jag inte fick allt jag ville? Egentligen borde inte julen vara så materiell som den har blivit. Julen ska dra samman människor världen över, låta oss tänka på varandra och reflektera över det gångna året. Kan man inte nöja sig med att sitta tillsammans, äta vad man tycker om och bara ta en paus får världskaoset. Ta igen tider man neglegerat och vårda reletioner till människor som må vara olika en själv men som man har så mycket mer gemensamt med än vad man tror. Lyssna på låtar som "Happy Christmas (War Is Over)" och se filmer som "Love Actually"...

Men även med allt detta i åtankte, kan jag inte hjälpa att tänka: varför är då de jag tycker om på olika ställen, och varför får jag aldrig en CD-skiva utan två prydnats tomtar istället? Vårt västerländska tänkande straffar oss hårt.

Nu när min omgivning har börjat vakna till liv, nu när julskivan spelas igen och granen är tänd, finns det ingen stor anledning till att jag sitter kvar här och skriver. Jag har saker att göra.
Ikväll ska jag ordna en Christmas Dinner, och kalkonen står först på listan... Men nu i juletid tänker jag sätta mitt välbefinnande högt och tänker ge mig ut på en promenad i det osnöiga landskapet vi kallar jul. Blir kalkonen klar för sent får den väl bli det... och om det inte finns någon christmas puddig iår får vi väl klara oss utan.
Kanske tänker jag läsa min bok också, en annan värld där andra bekymmer finns. Bekymmer som inte är mina, vilket för stunden gör mig problemfri. Som sagt, för stunden. När stunden är gången tar jag itu med de näst kommande problem.

God Jul,
och ett riktigt gott nytt år mina vänner!

Nollaig shona,
agus athbhliain faoi mhaisea a mo chairde!

2008-12-25 @ 14:03:22 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

Falling backwards

Among the afflictions,
With which I've been marked,
None so pretentious, no.
And none quite so dark.
I get the feeling you're bored with me,
Not through habit or frequency.

Among the intentions,
Which have been sought.
Numbered and labelled,
But none of them bought.
I get the feeling you're testing me,
You're saturated in urgency.

And you stick your probe in further,
But you're still not pleased.

And what the feck do you want me to do?

2008-11-16 @ 11:47:17 Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()

Liosta ainmneacha

Sì, è vero. Adesso tá brón orm. Ach cad, agus cén fáth?
Colm mac con iomarie ailbhe muiris sinéad are just names.
But c'est dur pour moi. I don't want to go through it once more.

This is nothing but a liosta ainmneacha.

2008-11-15 @ 23:32:41 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

The bee versus the flower

My compass is lost.
My time is frozen.
My sight is close to nothing.
I'm withering, and I'm sinking.
Lower. Lower. And. Lower.

Smile.
Bee, be happy. I'll sing anyway.
Little bee, times might be, times might not.
So fly, fly away.
Little bee. Don't worry about me, don't wait for me.
Bee, be happy. I'll never leave you.
Smile.
During winter I die.

Little bee, don't sting me. Without you I could never blossom.
Little bee, a flower like me is made to be picked.
Little bee, I'm stuck in the ground whilst you have wings.
So be free. Freely free.

I wouldn't know how to put it, because I don't know what exactly it is that I'm thinking of. But if I gave it a shot, it'd be something like; is maith liom tú, mo chara. Nothing more, nothing less. Still it's not enough, they're not the words I'm in need of. Not the words you should heed. I don't know how to put it, because I don't know what it is you're expecting.
Don't expect me, I'm a restless soul. Don't wait for me to stay, I always sway away alone, with the wind.
I can't open my mouth to speak, I can't close my eyes to think.
I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry. I'm only a flower.

2008-11-15 @ 22:10:56 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

Skylarkin'

Cause my songs don't know that I exist
And though I give them life, it is
A friendship that will never grow.
My songs are friends I'll never know.

Grá.

Har inte skrivit på ett tag nu, så kanske skulle börja ta och göra det. Men skulle inte tro det.
Uppdatering på vad som hänt: 0,00000012121 saker.

Ja, nu lämnar jag min barndom.
Nej, jag har inte skaffat mig en KK.
Ja, jag letar.
Nej, det var inte det jag menade med lämna barndomen.

2008-11-14 @ 13:24:57 Permalink Allmänt Kommentarer (2) Trackbacks ()

The children of the revolution

Nope, you can't fool us.

But I keep fooling myself.

I keep fooling myself around people like that.
The people I've got no real need for,
the people who do not care.
I don't know what I was thinking,
I still dont know what I'm thining.

The circle only has one side. And no end, no beginning. It's an everlasting chase. Chase of madness.

Look at me for once,
ignore all others.
Play me that song I like,
ignore all others.

2008-10-29 @ 22:59:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()

...agus Céad Míle Fáilte.