Rimmade skinkor och äcklig sill.
Idag skall jag och mamma till Stallkvarn.
För att ta sig dit måste man gå längs berget och ner, ner i stupet. Man klättarar på hala trappsteg och krossar en å som rinner över hela stigen. När man väl är där, är det väl värt besväret. Man får alltid en slags känsla av gammeljul, eller en svunnen tid. Föremålen är gamla, vackra och dammiga. Till och med personalen är gamla och dammiga... Själva affären är inte så stor, men det finns många mysiska hörn, och i varje hörn gömmer det sig ett intressant föremål. En del saker är secondhand, och de bär på en alldeles egen speciell histora. Om hur de en gång köptes, vårdades, för att sedan säljas och nu åter väntar på att hitta ett hem. Andra saker har aldrig sålts, och väntar fortfarande på att för första gången bliva sedda och älskade.
På Stallkvarn finns det en histora för allt, ingen sig lik, och allt finns överallt. När man är där är man inte här, man är långt borta någon annanstans i en annan värld från en svunnen tid. Kanske är det så att jag känner igen min barndoms jular där, som om jag lämnat en bit av mig själv varje gång jag varit där. Bara för att försäkra mig om att inte tappa bort det, så finns det kvar på Stallkvarn, och varje gång jag är där lever jag in i en förlorad tid. Kanske är jag också ett av de där föremålen där som bär sin alldeles egen historia, kanske, kanske är det därför jag känner mig så hemma där.
Man upplever stunder då man inte hade tid att skynda sig, då det inte fanns något märkbart att oroa sig för.
Ett barns jul, sett från ett barns synvinkel.
Slán agus sláinte, agus Nollaig Shona agus Athbhliain Faoi Mhaise daoibh!
P.S. Jag hittade denna übersöta julbild! Den påminner om Disney's "En Julsaga". Den med Ebenezer Scrooge.
För att ta sig dit måste man gå längs berget och ner, ner i stupet. Man klättarar på hala trappsteg och krossar en å som rinner över hela stigen. När man väl är där, är det väl värt besväret. Man får alltid en slags känsla av gammeljul, eller en svunnen tid. Föremålen är gamla, vackra och dammiga. Till och med personalen är gamla och dammiga... Själva affären är inte så stor, men det finns många mysiska hörn, och i varje hörn gömmer det sig ett intressant föremål. En del saker är secondhand, och de bär på en alldeles egen speciell histora. Om hur de en gång köptes, vårdades, för att sedan säljas och nu åter väntar på att hitta ett hem. Andra saker har aldrig sålts, och väntar fortfarande på att för första gången bliva sedda och älskade.
På Stallkvarn finns det en histora för allt, ingen sig lik, och allt finns överallt. När man är där är man inte här, man är långt borta någon annanstans i en annan värld från en svunnen tid. Kanske är det så att jag känner igen min barndoms jular där, som om jag lämnat en bit av mig själv varje gång jag varit där. Bara för att försäkra mig om att inte tappa bort det, så finns det kvar på Stallkvarn, och varje gång jag är där lever jag in i en förlorad tid. Kanske är jag också ett av de där föremålen där som bär sin alldeles egen historia, kanske, kanske är det därför jag känner mig så hemma där.
Man upplever stunder då man inte hade tid att skynda sig, då det inte fanns något märkbart att oroa sig för.
Ett barns jul, sett från ett barns synvinkel.
Slán agus sláinte, agus Nollaig Shona agus Athbhliain Faoi Mhaise daoibh!
P.S. Jag hittade denna übersöta julbild! Den påminner om Disney's "En Julsaga". Den med Ebenezer Scrooge.
Kommentarer
Trackback
