Éire go brách!

You count sheep, I count crows.

"Games that never amount to more than they're meant will play themselves out." Ja, det är det Glen sjunger och jag börjar mer och mer inse hur rätt det är. Hur kunde jag tro det jag trodde?

I alla fall, det har hänt en grej. Den grejen har hänt under en ganska lång period nu, hmm låt oss säga en si sådär 6 år. Grejen börjar gå mot sitt slut, men dess slut är bara början på en annan grej. Alla grejer känns jobbiga. Som kanske märks undviker jag att prata om vad grejen är, vad den innebär, jag tror att jag gör det för att pratar jag om det känns allting mycket verkligare. Ju färre som vet desto längre bort känns problemet, grejen alltså. Och ju längre bort det känns, ju svårare blir det att ta på det, svårare att se det som verkligt och svårare att ta till sig det - man kan inte skadas av något man inte kan ta till sig. 

Och här är jag, jag som trodde att du skulle finnas vid min sida genom allt detta. Jag, som en hund, såg inte nyanserna och var berädd på att satsa allt och visa mina kort. Jag, dum som en åsna, trodde att jag skulle vinna storvinsten.

Anyway, the thing is. And remains. Och jag gör allt för att springa ifrån problemet.