Mej

I cleaned out my closet yesterday, litterally. I saw my entire childhood hidden in plastic bags, I took the bags and threw them away. All the memories... My childhood consists of: too many memories, too many lies, too many secrets, too many sources of pain, too many pills, too many letters, too many fights, too many suspicions, too many tapes, too many odd games, too many holes in my stomech and too many things gone wrong.
But at least I never took any pills.

My future will be somewhat the same, except for the letters.

The present never ceases to surprise me, somehow I always seem to forget we're all living in different rooms. My room is a dark one, good for developing pictures.

The thing about my life, the thing about all lives, they're all based on secrets. My secret on the other hand happens to be a very dark one. It's moulded my life and my way of thinking. It haunts me, it's getting closer every day. My secret forces me to lie, each and every day. And when I see other people radiating joy, I can only back down and watch from a distance as they live my life. Then comes the question, and my answer will always have to be a lie.

Then seeing you, seeing what you got and seeing the people around you. You got it all didn't you, but you never diserved it and you stole it all from me. You got the lifestyle, but I got the heart. You took my life, but failed to take my soul.

My past haunts me, and soon the scars you only feel will start to show.

Fika, film och choklad.

Igår, fredag, träffade jag först Albana på Claras. Vi skulle gå till Kukson's men det var stängt. I alla fall, hon flyttar till Stockholm idag min lilla böna! Men men ger mig ett skäl till att hälsa på henne där! Hon skall läsa på och tillslut kanske bli professor i engelska! Jippie! Vi måste ses oftare:)

Efter det träffade jag Johanna:) Vi köpte lite mackor och åkte hem till mig. Vi såg på Bee Movie och åt haha. Vi köpte mackorna för att vara nyttiga, men vad gör man när man har lite choklad hemma? Jo man äter den! Och polkagrisar också hihi. Gott och trevligt var det! Måste göras om. Puss på dig Johanna, du är så söt så man kan äta upp dig. <3


Nu ska jag pi.. öhh.. tissa.

Y'ello.

Nu hoppar jag till fredagen.

Jennifers 18-årdag!!!
Jag och Mimmi hade bestämt fika med JJ, halv 5. Vi fikade en stund på Claras men sen vid halv 6 ursktade Mimmi sig med att hon skulle iväg och träffa en annan kompis. Jag, också var ju tvungen att fara och träffa "mamma" för att umgås lite. Jennifer verkade anigen besviken att vi skulle lämna henne, men förstod och tog cyklen för att cykla hem. Så fort hon hade cyklat runt knuten sprang jag och Mimmi allt vad vi hade till bakom skolan där Björn, JJs far, stod med bilen redo att i speedracer-fart köra hem oss till Jennifer. Det dumma är ju att JJ cyklar hem på 7 minuter, så vi kom hem samtidigt. Men när hon skulle ställa undan cykeln passade vi på att springa in i det låste(!) huset. Ingen villa öppna så det blev lite panik, men vi kom in tillslut och sprang upp till vardagsrummet där resten av the friends befann sig. Alla med partyhattar och blås-grejer som låter. Sen kommer Jennifer in, helt ovetande, och vi alla skriker "GRATTS!!!!" Haha ad lyckat det blev.

Hela överraskningsfesten var jättelyckat. Tack Malin för det, som stod för det mesta! Vi körde en massa lekar i trädgården. Hoppa säck, ägg i skeden, och irländsjulafton. Skjuktkul, för JJ och Leo blev nämligen kastade i dammen!! Haha! Sen blev det lite ägg-krig! Jag fick massa äggklet på mig, och fick för mig att slå ett ägg på Leo. Men det dumma ägget (inte Leo) gick inte sönder, så i all min liska lyckades jag (med ett och samma ägg) träffa Leo, mig själv och sen slå Björn (inte JJs far som tur var) i skrevet ! Haha! Helt underbar 18-års fest! Prestenerna var ju inte helt fel heller, eller vad säger du JJ? Om Björns present...? Haha :)

Long time, no write.

Pizza, I feel like pizza. Homemade pizza.

Det var länge sedan jag skrev på min blogg nu, så jag vet inte vad jag ska skriva.

Jag var i Dublin förra helgen. Från torsdag till måndag, så technically var jag på Irland denna vecka också. Sista natten sov vi på flygplatsen, life luffigt men ändå najs. Dublin, je t'aime! Det var i alla fall helt underbart där och jag kommer definitivt åka dit igen, inte bara för att se alla irländare med skägg och trevlig dialekt men också just för alla andra människor och kulturen som finns där! Walla walla. Får. Jag var det med Leonis och Eriko. Vi hade väldigt kul, även att Leo och Erik insisterade med att flirta med varandra hela tiden...

Och det bästa är att jag faktiskt hittar i Dublin nu! och jag fick gå över Ha' Penny's Bridge. Och jag fick fika på Bewley's! (där min vän Peter Doran faktiskt uppträdde en dag efter att vi åkte hem, synd annars skulle jag hälsa på honom:( ... )
Jag åt en boxty, jag satt på pubbar... Gick längs Graftonstreet, picknickade i Stephen's Green. Strosade runt i Temple Bar, såg alla buskers, hittade en massa Faritrade affärer och köpte en massa böcker av Cecilia Ahern och Nick Hornby! Och 6 st CD-skivor. Jag köpte också två böcker för att kunna lära mig iriska! Jippie! Åh mitt Irland, mitt hem.

Haha när vi kom dit, på torsdag kväll, hade käre Leo såklart "glömt" att skriva ner adressen till vandrahemmet. Så vid 23.30 tiden stod vi på Lower Grafton Street, utan att veta vart vi skulle. Leo visste dock att det skulle ligga i närheten av en viss gata, men vi visste ju inte heller var den låg... Som tur var kunde vi fråga en irländare som kund ehjälpa oss till rätt gata.. Sen var dte ju bara att leta runt i närheten av den efter varndrahemmet som vi fortfarande inte visste var dte låg. Men efter ett bra tag hittade vi i alla fall rätt! Helt okej varndrahem, jag fick dubbelsängen (yeah power), the boys fick dela en tripp-trapp.

Éire go brách!!!!!!!!!! 

P.S. bilder från resan kommer och kan ses på Bilddagboken, AnBheanBheag.

Perché?

Jag är ett nypon, ta mina frön.
Jag är ett nypon, gnid in din kropp med mig.

Om du var en flaska sprit, skulle jag dricka upp den med flit.
Om du var en drog, skulle jag ta den tills jag dog.

Jag är ett nypon.



Anyway.
Because of some unsought readers I feel obliged to change the language in which I'm writing. Perhaps I could speak more metaphorically so you won't grasp the real issue, the core of the matter.  Also use words you don't comprehend, so I can continue dwelling on past yet evading comprehension from your side. In a slenderly more ethical and perhaps sophistical way I am basically telling you to shag off.
Thank you.

RSS 2.0