Éire go brách!

He arrived late today, unusually late and slightly out of breath; maybe he had made love to his wife in the  morning before his vehicale left the driveway. Anyhow, he was late and it's irritating me that he still finds time to cough and eagle-eye me, as if I have not completed what has been assigned to me.
So he takes three qick steps, locks eyes with me but slowly walks off, knowing I'm onto him.

Jag märkte nyss att det har gått över ett halvår sedan jag sist skrev i bloggen, tänkte ändra på det nu. Inte för att jag tror att någon kommer läsa detta nu, eftersom de flesta antagligen tror att jag övergivit bloggande. Vilket jag på ett sätt har. Men det är en annan histora.

Så hur är det nu. Jag är på jobbet. Brottom brottom, chefen kommer. Borde inte sitta här. Men något håller mig kvar, något gör det omöjligt för mig att slita mig. Jag vill bara få tömma ut alla mina tankar på ett tomt blad, bläddra och skriva ny historia. Det är så mycket som har hänt den sista tiden, och mycket som inte har hänt.

Jag har förlorat något, tror jag. Men kanske kommer jag finna något nytt i det också. För det är ju tydligen så jag gör.

Ibland blir jag så arg och besviken på arroganta, nonchalanta människor att jag spyr.

Slán,
Ebba.


p.s. Kommer antagligen skriva mer senare, eftersom jag inte hinner nu då jag ska gå iväg med posten! d.s.