And so this is Christmas...
...and what have we done?
Så, nu är det juldagen. Jag sitter hemma, andas in doftena av gran, hyastint och choklad. Och allt är tyst, så tyst. Så fort en dag kan passera, och så krävande den kan vara.
Man spenderar så mycket tid på att förbereda julafton; alla julklappar skall köpas och slås in, all mat skall lagas och all pyntning ska upp. Sen på så otroligt kort stund är dagen över och ens förhoppningar har inte fullföljts. Man är lika besviken som varje jul, man känner sig lika ensam och lika bortglömd. Efter det slås man av sitt samvete, vad tänkar man egentligen? Hur bortskämd får man vara? För här är man, innomhus i det varma. Omringad av människor som kanske inte känner till ens innersta hemligheter men ändå är ens familj som har spenderat tid och pengar och ägnat tankar och omsorg för att just du ska få en bra jul. Ändå står man där och klagar, tänker att julen aldrig är som den var.
I alla fall tänker jag så.
Och kanske är det rätt, kanske var det bättre förr. Julen har på något sett under vägen tappat sin innebörd, varför klagar jag över att jag inte fick allt jag ville? Egentligen borde inte julen vara så materiell som den har blivit. Julen ska dra samman människor världen över, låta oss tänka på varandra och reflektera över det gångna året. Kan man inte nöja sig med att sitta tillsammans, äta vad man tycker om och bara ta en paus får världskaoset. Ta igen tider man neglegerat och vårda reletioner till människor som må vara olika en själv men som man har så mycket mer gemensamt med än vad man tror. Lyssna på låtar som "Happy Christmas (War Is Over)" och se filmer som "Love Actually"...
Men även med allt detta i åtankte, kan jag inte hjälpa att tänka: varför är då de jag tycker om på olika ställen, och varför får jag aldrig en CD-skiva utan två prydnats tomtar istället? Vårt västerländska tänkande straffar oss hårt.
Nu när min omgivning har börjat vakna till liv, nu när julskivan spelas igen och granen är tänd, finns det ingen stor anledning till att jag sitter kvar här och skriver. Jag har saker att göra.
Ikväll ska jag ordna en Christmas Dinner, och kalkonen står först på listan... Men nu i juletid tänker jag sätta mitt välbefinnande högt och tänker ge mig ut på en promenad i det osnöiga landskapet vi kallar jul. Blir kalkonen klar för sent får den väl bli det... och om det inte finns någon christmas puddig iår får vi väl klara oss utan.
Kanske tänker jag läsa min bok också, en annan värld där andra bekymmer finns. Bekymmer som inte är mina, vilket för stunden gör mig problemfri. Som sagt, för stunden. När stunden är gången tar jag itu med de näst kommande problem.
God Jul,
och ett riktigt gott nytt år mina vänner!
Nollaig shona,
agus athbhliain faoi mhaisea a mo chairde!
Så, nu är det juldagen. Jag sitter hemma, andas in doftena av gran, hyastint och choklad. Och allt är tyst, så tyst. Så fort en dag kan passera, och så krävande den kan vara.
Man spenderar så mycket tid på att förbereda julafton; alla julklappar skall köpas och slås in, all mat skall lagas och all pyntning ska upp. Sen på så otroligt kort stund är dagen över och ens förhoppningar har inte fullföljts. Man är lika besviken som varje jul, man känner sig lika ensam och lika bortglömd. Efter det slås man av sitt samvete, vad tänkar man egentligen? Hur bortskämd får man vara? För här är man, innomhus i det varma. Omringad av människor som kanske inte känner till ens innersta hemligheter men ändå är ens familj som har spenderat tid och pengar och ägnat tankar och omsorg för att just du ska få en bra jul. Ändå står man där och klagar, tänker att julen aldrig är som den var.
I alla fall tänker jag så.
Och kanske är det rätt, kanske var det bättre förr. Julen har på något sett under vägen tappat sin innebörd, varför klagar jag över att jag inte fick allt jag ville? Egentligen borde inte julen vara så materiell som den har blivit. Julen ska dra samman människor världen över, låta oss tänka på varandra och reflektera över det gångna året. Kan man inte nöja sig med att sitta tillsammans, äta vad man tycker om och bara ta en paus får världskaoset. Ta igen tider man neglegerat och vårda reletioner till människor som må vara olika en själv men som man har så mycket mer gemensamt med än vad man tror. Lyssna på låtar som "Happy Christmas (War Is Over)" och se filmer som "Love Actually"...
Men även med allt detta i åtankte, kan jag inte hjälpa att tänka: varför är då de jag tycker om på olika ställen, och varför får jag aldrig en CD-skiva utan två prydnats tomtar istället? Vårt västerländska tänkande straffar oss hårt.
Nu när min omgivning har börjat vakna till liv, nu när julskivan spelas igen och granen är tänd, finns det ingen stor anledning till att jag sitter kvar här och skriver. Jag har saker att göra.
Ikväll ska jag ordna en Christmas Dinner, och kalkonen står först på listan... Men nu i juletid tänker jag sätta mitt välbefinnande högt och tänker ge mig ut på en promenad i det osnöiga landskapet vi kallar jul. Blir kalkonen klar för sent får den väl bli det... och om det inte finns någon christmas puddig iår får vi väl klara oss utan.
Kanske tänker jag läsa min bok också, en annan värld där andra bekymmer finns. Bekymmer som inte är mina, vilket för stunden gör mig problemfri. Som sagt, för stunden. När stunden är gången tar jag itu med de näst kommande problem.
God Jul,
och ett riktigt gott nytt år mina vänner!
Nollaig shona,
agus athbhliain faoi mhaisea a mo chairde!
Kommentarer
Postat av: julia
Mm jag älskar filmen!
Vi såg den tsm, o båda älskade den, så det var därför jag fick boken :)
God Jul på dig med!
Postat av: Jennifer
fan darling du har rätt, fullkomligt rätt. egentligen tycker jag inte om julen, det är bara massa stressande. men jag antar att vi alla bara måste sitta här och tycka om julen ändå, som de trogna svenskar vi trotsallt är uppfostrade till att vara...
Trackback
